Förebild: Astrid Lindgren

Förebilder är viktiga för oss här på YRMiS. Vi vill gärna sprida kunskap om beundransvärda människor, och vad finns det för bättre sätt än att skriva lite om dem?  Vi hoppas att det ska vara intressant och inspirerande att läsa om andra människors resa till erkännande och framgång.

Astrid Lindgren föddes 1907 i Vimmerby, Småland. Hon var tidigt läsintresserad och det gick bra för henne i skolan. Som barn lekte hon mest hela tiden, och hon skrev även uppsatser som läraren läste högt i klassen. Hennes senare berättelser, som Emil i Lönneberga och Alla vi barn i Bullerbyn är djupt präglade av hennes uppväxt ute på landet. Efter visst omkringresande flyttade Astrid, då gift och hemmafru, till Stockholm 1941. Det var där hon bodde fram till sin död 2002.

Hon visade alltid starka åsikter om människovärde och mänskliga rättigheter. Under andra världskriget var hon bestämt emot Adolf Hitlers åsikter, och i boken Kati i Amerika (1950) visar hon också tydligt motstånd mot den dåvarande raspolitiken i USA.

I Sverige skrev hon flera debattartiklar för Expressen. 1976 publicerade hon sin kända saga ”Häxan Pomperipossa i Monismanien” om Socialdemokraternas skattepolitik, och det inlägget i debatten bidrog till att partiet gick ordentligt med förlust det året.

Astrid engagerade sig också i frågor om kärnkraft, djurens rätt och framför allt barnens rätt. 1979 blev barnaga förbjudet i Sverige, men året innan hade Astrid mottagit de tyska bokhandlarnas fredspris och då skrivit ett så brinnande tal mot våldsamma uppfostringsmetoder att hon nästan inte fick tillåtelse att hålla det under ceremonin. Det var inte förrän hon hotade med att inte ta emot priset alls som hon fick säga vad hon tyckte.

Men då sa Jonatan, att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.
 ”Varför då”, undrade jag.
 ”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”, sa Jonatan.

Ur Bröderna Lejonhjärta (1973)