Förebild: Peeta Mellark

En förebild är menad att spegla dig själv, som det bästa du kan bli. Vad är din dröm? Är det att ha mycket pengar, att bli beundrad, att åstadkomma förändring, att dela dina tankar med omvärlden? Ligger drömmen att uppnå något särskilt, att vara en bättre person, att ha något? Det kan vara en kändis som har lyckats med vad du vill lyckas med, eller en framgångsrik VD med det största kontoret. Det kan också vara en person som har egenskaper du beundrar, och som du önskar att du hade. Det är den typen vi ska prata om nu.

Bagare kanske inte letar sig in i historieböckerna på samma sätt som legendariska uppfinnare eller läkare. Levebrödet ligger i brödet så att säga, så de står osynliga mitt i historien. Oumbärliga och oomnämnda. Däremot finns det några fiktiva bagare som är faktiska förebilder, och vem är det som säger att någon måste ha levt på riktigt för att betyda något?

Låt oss prata om Peeta Mellark! Den andre vinnaren av de 74:e Hungerspelen får sällan lika mycket uppmärksamhet som Katniss Everdeen, men han förtjänar faktiskt några ögonkast extra. Om inget annat är han intressant ur ett genusperspektiv. I förhållandet med Katniss är det hon som är proaktiv och krigisk medan Peeta är lugn. Bagarsonen Peeta är fysiskt stark efter att ha släpat tunga mjölsäckar hela sitt liv, men han saknar hennes förmåga med vapen. Hans styrka ligger i att använda sig av ord för att få folk att tycka om honom, det enda vapen han har i de brutala Hungerspelen.

Trots att hans familj hade det relativt bra ställt var Peetas barndom inte lycklig. Hans far var en god man, men Peetas mor var våldsam och både Peeta och hans bröder var föremål för hennes misshandel. Peeta var lite kär i Katniss Everdeen sen han var fem år gammal och han hörde henne sjunga. Hans far hade varit kär i Katniss mamma, men hon hade valt Katniss pappa då han också kunde sjunga så vackert.

Peeta räddade Katniss liv en gång, genom att bränna bröd med flit. Hans mamma slog honom med brödkaveln och tvingade honom att slänga ut brödet. Stället för att ge det åt grisarna slängde han det åt Katniss, som var nära att dö av svält. Det gav henne tillräckligt med energi, hopp och mod för att bli sin familjs främsta försörjare.

När Peeta blev utvald till Hungerspelen fick han höra att deras distrikt kanske äntligen kunde få en segrare – men inte han. Hans egen mamma sa att hon skulle satsa på Katniss. Peeta visste själv att han inte var en slagskämpe, inte alls som hon. Däremot är han trevlig. Han är lätt att tycka om. Deras tränare Haymitch insåg det rätt snabbt, att Peetas personlighet skulle bli det vinnande konceptet för båda deltagarna. Katniss skulle inte ha blivit hälften så omtyckt om Peeta inte hade varit bredvid henne, och hon vet att hans närvaro inne på arenan räddade hennes liv, både under och efter spelen.Peeta tycker om att måla. Det var hans uppgift att dekorera tårtor i bageriet och han visar sin konstnärliga talang flera gånger om. Ett av porträtten han målar är till och med ett öppet ifrågasättande av Huvudstadens barbariska handlingar mot barn i Hungerspelen. Hans favoritfärg är orange, som en solnedgång. Han knyter alltid skosnöret två gånger och har inte socker i teet. Han sover med fönstret öppet.

Det är förmodligen bäst att inte avslöja för mycket om Peetas öde. Hans relation med huvudpersonen Katniss får mycket uppmärksamhet och det är en ständig fråga ifall hon kommer välja honom eller barndomsvännen Gale. (Men det är egentligen en sidohandling, de har alla större saker än en kärlekstriangel att oroa sig för.) Peeta är en omtyckt karaktär, av personer i boken och läsare.

Dessutom luktar han förmodligen som nybakat bröd, och det är alltid trevligt.

“Jag vill visa Huvudstaden att de inte äger mig. Att jag inte bara är en bricka i deras spel. Om jag dör så vill jag att jag fortfarande ska vara jag.”

–Peeta Mellark