Snövit Janson arbetade på Posten – En gång gick jag med en halv miljon kronor i en Konsumkasse

– Ungefär där, vid ostdisken, där låg gränsen för kundområdet, berättar Snövit Janson.

Vi befinner oss på Urban Deli Nytorget i Stockholm. Nu är det en restaurang på bästa hipsterlokal, med tillhörande mataffär där ekologiskt odlad quinoa och rawfood samsas på hyllorna. Men på 1980- och 90-talet fanns här ett av Stockholms postkontor: Sth 11, Posten Nytorget. Det var då Snövit Janson arbetade här. Restaurangdelen var då huvudsakligen kundlokal och kassavalvet låg ungefär där köket ligger idag.

Vi sätter oss ner med kaffe för att diskutera. Hon berättar att hon började sin utbildning till postkassör 1987. Jag nämner att det var samma år jag föddes.

– Det är ju jätteroligt. Minns du ens Posten?

Det får jag ju medge att jag inte riktigt gör. Det lokala postkontoret står ut i minnet som en ovanligt sval plats även heta sommardagar, med en speciell lukt och smutsiga marmorgolv, men deras tjänster är vaga.

När Snövit Janson var färdigutbildad beteendevetare 1986 fick hon inte jobb. Hon hade varken kontakter eller arbetslivserfarenhet. Under studieperioden gick hon till Posten vid Universitetet varje dag för att plocka ut de femtio kronor om dagen hon hade i budget.

– Det var då jag såg affischen som annonserade postkassörsutbildningen. Den var på nio månader och det bästa var att jag inte skulle behöva ta mer studielån. Jag skulle få lön medan jag utbildades, berättar Snövit Janson.

Det var en populär utbildning. Det krävdes en hel dags anställningstester för att avgöra hennes förmågor.

– Det var viktigt att man var snabb men också noggrann. Vi fick en hel del uppgifter att lösa, främst huvudräkning och det var på tid. Jag klarade av testerna och sen var jag inne.

Hon fick plats på utbildningen, och när den var avklarad hade hon fast anställning.

Miljoner i omlopp

Arbetsdagen var olika på olika kontor men oftast började den runt klockan sex på morgonen, tre timmar innan dörrarna öppnades för kunderna, skulle brev boxsorteras, rekommenderade och assurerade brev aviseras, svarspost och poste restante ankomstbehandlas och morgonfikat avklaras.

– Men arbetsuppgifterna på postkontoret handlade bara till hälften om att ta hand om brev och paket. Den andra hälften handlade om pengar. Vi var inte bara post utan också bank. Hela svenska folket kom och hämtade ut barnbidrag, pension, lön och alla skulle betala sina räkningar. Förutom det kunde man köpa resecheckar, utländsk valuta och teaterbiljetter, man kunde köpa försäkringar och låna pengar, ja man kunde till och med spela på hästar.

Hon räknar upp datumen på ena handens fingrar.

– Pensionen kom mellan den 13:e och 17:e, barnbidraget den 20:e i varje månad och så givetvis lönen den 25:e och framåt. Datumen har ändrats under tiden men på ett ungefär under dessa dagar hade vi miljoner kronor i omlopp på kontoren, så att våra kunder kunde få ut sina kontanter.

Detta var före VISA-korten och bankomaterna hade precis börjat sin storhetstid. Det var kontanter som gällde. Ibland tog pengarna slut och kontoren fick beställa mer från huvudkassan, eller om det var kris, ringa runt till närliggande banker för att beställa mer pengar.

– Vi beställde från Centralkassan. Då var det inga välbevakade Securitas-bilar, vi åkte och hämtade i taxibilar. Vi skulle se så ointressanta ut som möjligt. Vi kunde skriva ut en postväxel på 500 000 kronor som vi gick med till närmaste bank för att lösa ut. En gång gick jag en växel till en bank och tillbaka igen med pengar i en konsumkasse. Då kändes det inte så märkvärdigt fast egentligen var det ju det, säger Snövit Janson.

Men var det inte folk som snodde då? Med så mycket pengar, vem skulle ens ha märkt?

– Det var ytterst få anställda som stal. Jag tror det handlade om en promille fast jag har inga siffror. Vi postkassörer var oerhört stolta över vårt yrke. Dessutom hade kontoret stenkoll på varenda krona, vi räknade till oss pengar och kvitterade till oss dem. Plus och minus skulle alltid stämma i kassan och gjorde det inte det så gick vi igenom vartenda kvitto och felsökte tills vi hittade felet. Ibland kunde vi sitta kvar tre, fyra timmar efter stängning och felsöka.

Rånare och bedragare

Snövit tar en slurk kaffe.

– Visserligen jobbade vi med vansinnigt mycket pengar varje dag men det kändes inte som riktiga pengar, snarare som ett arbetsmaterial. Jag var aldrig orolig för att kollegor skulle stjäla, då var det betydligt läskigare med potentiella rånare och bedragare.

Själv råkade hon ut för en rånare och två bedragare under åren som postkassör. Det kunde ha blivit ett rån till på Nytorget, men just den dagen hade Snövit bytt pass med en annan postkassör och var sålunda inte där.

– Om du tittar ut genom fönstret nu så ser du barnfamiljer ute i parken. Men för tjugo år sedan skulle de inte ha vågat gå här, då satt det en massa a-lagare och knarkare på de där bänkarna. Och de kom in på postkontoret och skulle ha ut sina pengar från socialen eller sin pension. Oftast hade de inte legitimation och det kunde bli ytterst hotfullt emellanåt.

En postkassör var alltid tvungen att vara ytterst alert. En egenskap som Snövit lovordar är att kunna ha många bollar i luften samtidigt.

– Vi höll koll på kunderna i lokalen, vi spanade så att ingen var inne för att rekognosera, alltså potentiella rånare som var inne och kollade vem som var huvudkassör och var valvet låg. Vi skulle vara alerta på att ingen kund var en bedragare med falskt legitimation eller falska uttagsblanketter, vi hade särskilda kodord oss kassörer emellan ifall en kollega hade en bedragare i kassan och som ville ha hjälp med att larma. Naturligtvis kollade vi inte våra stamkunder och de flesta av kunderna var inte bedragare men vi var tvungna att alltid ha ett vaksamt öga.

Slutet på en era

2001 försvann postkontoren, och stora paket fick istället hämtas ut på serviceställen inputtade på lokala Ica, bensinstationer eller tobaksaffärer. Posten delade upp postverksamheten på Posten AB och Svensk Kassaservice.

– Svensk Kassaservice togs över av Nordea 2008 och de flesta  började jobba som bankkassörer istället. När postkassörerna försvann gick en epok i graven, säger Snövit Janson och får något nostalgiskt i blicken.

Själv slutade hon som postkassör 1995 och gick vidare till andra arbetsuppgifter på huvudkontoret.

– Jag har jobbat som postkassör, utbildare på Postskolan, reklamationsutredare, personalassistent, kommunikatör, informatör, journalist, webbredaktör och webbkoordinator under mina tjugofem år i Posten.

2012 slutade Snövit Janson i Posten och jobbar nu som IT-administratör på en grundskola i Nacka. Samtidigt har hon påbörjat sitt drömprojekt, att starta en e-handelsbutik, balkanbutiken.se, i vilken hon ska sälja presenter som koppar, fat och smycken.

– Jag ska sälja igenkänning, livsstil och en smula nostalgi, säger hon och ler finurligt. Jag har en fäbless för nostalgi.

Förutom två jobb håller Snövit Janson också på med ett bokprojekt om sin tid som postkassör. Boken ska innehålla både information om postväsendets historia, men främst berätta underhållande anekdoter om livet bakom disken.

– Jag har två barn, födda 1993 och 1998. De har inget förhållande alls till Posten, som ändå var en så stor del av mitt liv under så lång tid. Det var deras frågande uttryck när jag pratade med dem om att skriva brev och skicka vykort som avgjorde saken. Det här måste skrivas ner!

Boken börjar sakta ta form med vissa berättelser nerskrivna i slumpmässig ordning.

– Alla anekdoter är tagna ur verkligheten. Jag har fortfarande kontakt med gamla arbetskamrater och de är förstås väldigt spända på att få ta del av den blivande boken.

Snövit Janson har skapat en facebooksida som heter Postalgias vänner och där samlas numera över tusen postisar och pratar minnen.

– Jag tycker att det är viktigt att vi skriver ner sådana här saker. Helt plötsligt kan något som tidigare verkat självklart bara försvinna, och sedan kan det bli bortglömt.

Snövit Jansons tidigare verk Sverige, juggarna och jag gavs ut 2013. Den berättar om identitetskriser till följd av ett raserat land, och en familj som arbetar sig igenom spillrorna.

Snövit Jansons två bloggar
https://sverigejuggarnajag.wordpress.com/
www.snovitjanson.se

Bild: Postens digitala samlingar
Foto från Urban Deli Nytorget: Fredrik Rollman – WhatsupSthlm.se