Förebild: Maria Montessori

Maria Montessori föddes 1870, den 31 augusti, i Chiaravalle, Italien. Hennes familj var av välutbildad medelklass, med en far som var pensionerad soldat med traditionella värderingar. Marias mor var en intelligent kvinna som lärde sin dotter värderingar och vänlighet. Maria fick i uppgift att sticka åt de fattiga varje dag, och Maria valde själv att svabba golv för att lära sig medkänsla. Vid den här tiden hade Italien starka åsikter om vilka yrken som kvinnor fick och inte fick ha, men trots detta utvecklade Maria ett intresse för matematik och vetenskap. Hon var särskilt intresserad av biologi, trots att hon tyckte den traditionella skolan var väldigt tråkig med alla sina upprepningar och glosor. Familjen flyttade till Rom när Maria var fjorton år, och hon började gå på föreläsningar i ett lokalt tekniskt institut för pojkar.

Biologistudierna ledde Maria vidare till att intressera sig för medicin, och hon hamnar på Roms universitet. Det är möjligt att hon kom in för att hennes förnamn lästes som ”Mario”, annars skulle hon förmodligen inte blivit tillåten på universitet. Hennes mor var ett stort stöd i dotterns studier, men fadern var mer kritisk och skulle fortsätta vara det. 1896 gick Maria Montessori ur skolan med högsta betyg. Hon blev Italiens första kvinnliga läkare.

Som läkare specialiserade sig Montessori på barn och psykiatri. Hon närmade sig fältet på ett vetenskapligt sätt, till skillnad från pedagoger som förlitat sig på filosofi och känslor. Hennes arbetsplats blev Roms universitet, där hon undervisade i medicin. Hon kom även i kontakt med barn till stadens fattiga i samband med den gratisklinik som fanns där. När hon pratade med barnen märkte hon den intelligens som fanns där, men som aldrig fått uttrycka sig i traditionella skolor.

1898 föddes Mario Montessori. Han var ett utomäktenskapligt barn, en stor skandal. Hans far hette Guiseppe Montesano, men Maria gifte sig aldrig med honom. Mario fick bo hos vänner ute på landet. Hans mor besökte honom ofta, men det var inte förrän han blev lite äldre som Mario fick veta att hon var hans mamma. När Mario var fjorton dog Montessoris far, och hon plockade genast sonen med sig hem till Rom, där han blir hennes assistent och viktig i hennes forskning.

Maria Montessori tyckte alltid det var lite ironiskt att hon skulle bli mest känd för sitt arbete inom utbildning, ett ämnesområde hon alltid flytt undan eftersom det var ett av bara tre arbeten som kvinnor traditionellt kopplades samman med. 1900 fick hon ansvaret för Scoula Ortofrenica, en institution som arbetade med mentalt sjuka och handikappade barn. Idag skulle vi diagnosticera dessa barn med autism eller inlärningssvårigheter, då ansågs de vara praktiskt taget hopplösa. Montessori märkte hur skötarna behandlade barnen med förakt och insåg vad de små behövde: stimulans, meningsfull aktivitet och uppmuntran. Eftersom det inte fanns tillräckligt med kompetent personal började Montessori själv lära ut några av barnen, så att de kunde ta hand om sig själva och de andra.

Montessoris barn lärde sig med stormsteg och vid slutet av Montessoris tid vid skolan klarade de sig bättre än ”normala” barn vid standardiserade prov. Hon blev då inspirerad att prova sina teorier på barn utan handikapp. Den italienska regeringen tillät inte sådana experiment med barn i skolåldern, men Montessori l blev ombedd att starta en skola i den romerska slummen. Hon fick då ansvaret för 50 barn mellan två och fem års ålder, för unga för att sättas i skola. Barnen kom från väldigt fattiga förhållanden och hade tidigare bara haft en enda outbildad vårdare medan deras föräldrar var på jobbet. De knuffades och grät mycket under den första tiden, innan Montessori kunde börja sätta sina planer i verket.

Hon gav barnen tillgång till pussel och utbildningsleksaker som tränade koordination, och hon fann att barnen i tre, fyraårsåldern var oemotståndligt dragna till att lära sig mer. De bad henne att lära dem och älskade att upptäcka praktiska vardagskunskaper som hur man snöt sig själv. Efter ett litet tag började de äldre barnen hjälpa sin lärare och ta ansvar för sin skolmiljö. Gruppdynamiken hade ändrats dramatiskt.

Montessori märkte att det fanns vissa perioder i barnets liv då de var särskilt mottagliga för kunskap. Dessa perioder måste tillvaratas så att de inte går förbi, och då bör barnet ha tillgång till material som kan utöka kunskapen. Varje barn föds med stor potential till att bli något unikt, men den traditionella skolan erbjöd ingen uppmuntran till att utveckla det. Man skulle passa i en särskild mall, vara ett blankt papper redo att fyllas med text. Montessori vägrade att se barnen som något annat än individer.

Eftersom Montessoripedagogiken visar sig vara en sådan succé öppnar flera skolor i Italien, och Montessori reser runt i världen för att föreläsa och sprida sina idéer. Hon upplever ett positivt mottagande i många länder. 1912 översätts hennes första bok till engelska och kommer ut i USA. Den säljer slut på bara några dagar och ligger två på försäljningslistor över icke-skönlitterära böcker. Montessori håller internationella träningskurser i Montessoripedagogiken där deltagare förutom europeiska länder kommer från Australien, Indian, Kina, Sydafrika, och Filippinerna. Hon blir inbjuden att föreläsa i Carnegie Hall i New York. Under den här tiden gifter sig Mario Montessori för första gången, och Maria får fyra barnbarn.

1920 slutar den spanska regeringen att stödja Montessoripedagogiken. Hon vägrar enligt uppgift böja sig inför deras regler. 1933 stängs alla Montessoriskolor i Tyskland. Montessoris böcker bränns på bål, tillsammans med hennes porträtt. Året därpå gör Mussolini samma sak i Italien och landsförvisar Montessori. Detta ska vara till följd av att Montessori inte gör det till sin uppgift att utbilda barnen till soldater, och inte lär dem fascisthälsningen i klassrummet. Montessori bosätter sig i Spanien, men där kan hon bara stanna i ett par år. Europa är ett oroligt ställe i dessa tider. Montessori flyr först till England med båt, och sedan vidare till Holland. Hon talar ivrigt för att undvika krig och utbilda för fred, men det faller för döva öron.

1939 blir hon inbjuden till att föreläsa i Indien. Det är meningen att besöket ska vara i tre månader, men hennes italienska pass gör att britterna håller henne kvar ända till andra världskrigets slut. Hon blir satt i husarrest men är enligt utsago väl omhändertagen. Hennes son Mario hamnar i fångläger och släpps inte förrän hon på sin 70-årsdag ber regeringen om att de ska återförenas. Hennes begäran beviljas, men de hålls fortfarande kvar i landet.

Montessori återvänder till Holland 1946 och kallar det hemma. Hon reser däremot fortfarande runt i världen och föreläser fram till sin död 1956, då hon avlider i en väns trädgård i Noordwijk aan Zee. Hon begravs på den lokala kyrkogården i Noordwijk.

Under sin livstid nominerades Maria Montessori till Nobels fredspris vid inte mindre än tre tillfällen. De sista 1000-liresedlarna som trycktes innan Italien övergick till euro pryddes med hennes porträtt. Det finns ungefär 20 000 Montessoriskolor runtom i världen, för barn i alla åldrar.

1000-liresedlar med Maria Montessoris bild.

”Det främsta tecknet på att man har lyckats som lärare är att kunna säga, ’Barnen arbetar nu på som om jag inte var i rummet’.”

– Maria Montessori