Förebild: Sabina Speilrein

Sabina Speilrein föddes 1885 i Rostov-on-Don i Ryssland. Hon var äldst av fem barn till stränga föräldrar, som använde sig av våldsamma uppfostringsmetoder. Fadern var en tyrann i hushållet och modern slog ofta barnen. De var väldigt fokuserade på utbildning och goda skolor. Trots kroppslig svaghet med mycket sjukdomar redan som spädbarn var Speilrein mycket brådmogen och lärde sig tyska och franska vid sex års ålder. När hon blivit lite äldre beslöt sig Sabina för att studera naturvetenskap och inrikta sig på medicin.

När hon var femton år gammal dog Speilreins yngre syster Emilia av tyfus. Hon blev bara sex år. Sabina tog sin systers död mycket hårt och det blev upptakten till en rad psykiska problem. 1904 blev Speilrein intagen på mentalsjukhus, för ”nervositet”. Hon hamnade i Zurich, och blev strax Carl Jungs första patient tills hon skrevs ut året därpå, i juni 1905. Han diagnosticerade henne med hysteri, en vanlig diagnos för kvinnor vid den här tiden. Symptomen, som trötthet, nervositet och sömnsvårigheter var löst definierade och i stort sett vilka kvinnliga problem som helst kunde kopplas till diagnosen.  Det är inte längre en accepterad mentalsjukdom bland psykologer.

Sabina Speilrein började studera medicin i Zurich efter hon skrivits ut, och hon var fortfarande Jungs patient i flera år utan att vara inlagd. Medan hon var hans patient blev hon mycket förälskad i Jung, vilket hon var tvungen att dölja då han var tio år äldre än hon, gift och mycket dedikerad till sin arbetsetik. Att han var attraherad av henne också är ett faktum, och de delade ett passionerat intresse för psykoanalys. Det är inte känt om huruvida deras förhållande någonsin var fysiskt, men de fortsatte umgås fram till 1909, då Jung bröt up.

Jung var fascinerad av Speilreins fall och kontaktade Sigmund Freud i början av hennes behandling, för att konsultera. Freud var kritisk till förhållandet mellan Speilrein och Jung och ville inte samarbeta förrän det hade tagit slut. När han träffade Speilrein 1911 var han mycket imponerad av hennes teorier. Tidigare samma år hade Speilrein fått sin doktorstitel. Hennes avhandling, Concerning the Psychological Content of a Case of Schizophrenia var den första publicerad av en kvinna med psykoanalytisk inriktning. Hon blev den andra kvinnliga medlemmen i Wiens psykoanalytiska samfund. Trots att hon var en mycket aktiv medlem i samfundet med föreläsningar och publicerade artiklar fick hon inte tillräcklig inkomst för att klara sig. Det hjälpte inte ens att Freud skickade patienter till henne. Sabina Spielrein lämnade Wien och flyttade till Berlin.

Speilrein gifte sig 1912, med en judisk-rysk läkare vid namn Pavel Scheftel. De fick en dotter, Renata, följande år. Äktenskapet var ostadigt redan från början och paret bodde i olika länder under en lång period. Vid första världskrigets början flyttade Speilrein till Schweiz med Renata, medan Pavel bodde i Ryssland. Hon hade stora ekonomiska svårigheter trots ständigt arbete. 1920 pratade hon på den årliga internationella psykoanalytiska kongressen och delade sina teorier om barnutveckling och barnspråk, samt vikten av att amma. Hennes teorier skulle vara en stor inspiration för Melanie Klein (1882-1960), en annan pionjär inom psykoanalys hos barn.

Efter en kort tid tillbaka i Ryssland återförenades Speilrein med sin make, som under deras separation hade bott med en annan kvinna, om han också fått barn med. Trots det hittade paret tillbaka till varandra, och 1926 föddes deras andra dotter, Eva. De bodde nu i Speilreins födelsestad, Rostov-on-Don, där hon grundade ett sjukhem för barn med psykoanalytiskt inriktning. Hon föreläste också på universitet fram till 1936, då Stalin förbjöd psykoanalys. Speilreins bröder, som också gjort akademisk karriär, blev arresterade och dog i Gulag.

Speilrein dog 1942, men omständigheterna blev inte kända förrän 1983, när en svensk journalist gjorde upptäckten. Rostov-on-Don blev beslagtaget av tyskarna för andra gången i juli 1942, och grannarna såg hur Speilrein, tillsammans med de två döttrarna och ett flertal andra judar, tvingades marschera mot en ravin utanför staden. Där blev alla dödade.

Det är inte acceptabelt att Speilrein glöms bort. Hon blir sällan nämnd som inspirationskälla och hennes arbete föreskrivs Anna Freud eller Melanie Klein. Dokumentären Ich hiess Sabina Spielrein (2002) uppmärksammade hennes liv och bidrag till vetenskapen, och det har funnits ett par filmer där hennes historia har berättats. I A Dangerous Method (2011) spelas hennes roll av Kiera Knightley, och mycket fokus ligger på hennes relation med Jung och Freud.

Minnesplakat för Sabina Spielrein, uppsatt i Berlin, Tyskland.